Mirakel finns faktiskt!
I våras tog rehab tag i problemet med försäkringskassan och min advokat tag i problemet med försäkringsbolaget, vilket ändå har lett till att det har hänt lite i ärendet. Aktivitetsersättninng söktes hos försäkringskassan och efter många samtal med min handläggare, började jag misstro att det skulle någonsin bli verkligt att jag skulle få en inkomst igen. Vid lunch idag damp det ner ett brev från försäkringskassan, vilket oftast är förknippade med negativa känslor där man oftast blivit ledsen efteråt. Jag förberedde mig mentalt för en besvikelse, men hör och häpnar det stod med stora bokstäver DU ÄR BEVILJAD HEL AKTIVITETSERSÄTTNING. Vet inte om jag har fattat det ännu att jag kommer att få 5000 kr varje månad och inte behöver oroa mig för att jag inte ska ha pengar till nästa månad!
Lunchen och eftermiddagen förgylldes ännu mer av att underbara Malin var här och gjorde mig sällskap! Det blev många skratt varvat med både jobbiga och roliga saker. Båda kämpar på sitt sätt och det leder till att man har en gemensam upplavelse hur det är att vara handikappad och att kämpa! Tack för att du finns vännen och du ska veta att du är helt fantastisk!
Tro det eller ej, men jag har ett vanligt liv också!
För några veckor sedan fick jag en inbjudan med posten till en nostalgikväll hos två vänner i Sölvesborg. Vi är ett gäng tjejer som har träffats i flerå år och därmed har det blivit en del bildbevis på vår vänskap. In i det sista visste jag inte om jag orkade åka dit, men bestämde mig slutligen för att min skada inte ska få ta allt ifrån mig och även att jag var ledig dagen efter så jag kunde ta smällen. Här kommer bildbevis på att jag faktiskt har ett "vanligt" liv också, tro det eller ej!
När vi skulle äta kom dock mitt handikapp och skada in i bilden igen och då var situationen tvungen att handikapp anpassas! Som tur väl har man vänner som ställer upp i vått och torrt och servar en med både att lägga upp mat, kuddar, håller upp bildörren där det är trångt att gå av och fixar ett special hemma designat matbord. Vill påpeka att ögonen egentligen är blåa, men blev giftigt röda på bilden!
Tack alla för en super trevlig kväll!
Magnus Ugglas revy!
Ikväll ska jag, mamma och Ida gå på Magnus Ugglas revy som spelas här i Karlshamn i sommar. Ska bli så kul!
Vad ska ni hitta på ikväll?
Idag är det min systers dag!
Tänkte att jag skulle berätta lite om min syster! Hon jobbar som personlig assistent både på jobbet och obetalt även hemma för att hjälpa mig efter olyckan. Hon tycker om att spela fotboll, titta på film och dricka kaffe. Hennes favorit glass är Ben Jerrys med kakbitar i! Kan berätta så mycket om denna otroligt fina människa, men detta är ett litet smakprov!
Ända sedan dagen som jag blev skadad har hon ställt upp för mig i vått och torrt och aldrig vikt av från min sida. Det är hon som får avbryta sina kaffepauser för att hjälpa mig på morgonen och köra mig kors och tvärs för rehabilitering och behandlingar.
Idag är dagen då jag ska finnas där för henne och hjälpa henne hela dagen, istället för tvärtom! Idag är det hon som ska stå i centrum så alla ser hur underbart vacker hon är både på in och utsida! Detta är dagen då hon bara ska få glänsa och inte känna några måsten! Idag är dagen då hon ska firas med pompa och ståt och få alla presenter som hon verkligen förtjänar!
Nu återstår bara att säga HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA!
Sommarbilder!
Ett alkoholfritt alternativ när man går på tabletter....
Mina underbara föräldrar som ställer upp i vått och torrt!
En nöjd Tessan som har varit i Cloetta fabriken.
Min fantastiska syster!
Ett möte av betydelse!
I söndags eftermiddag skulle vi äntligen träffas öga mot öga, vilket både var nervösa inför när det väl började närma sig. Vi messade om plats och tid och vilka kläder vi skulle ha på oss någon timme innan, spänningen byggdes upp allt mer och mer. Vet inte hur många grodor som hoppade i min mage när jag stod där vid slottet och väntade, det kändes som ett helt stim. Hela tiden flög tanken förbi tänk om hon inte är som den personen som man ha föreställt sig via mail och telefon eller tänk om vi inte alls passa bra ihop.
Helt plötsligt såg jag en tjej i matchande beskrivning komma gående mot mig och det slutade med en stor kram. När vi började prata var alla mina tankar som bortblåsta och allt jag kände var en otrolig samhörigheten med någon som verkligen verkligen visste hur det var. Tror aldrig att tre timmar har gått så snabbt eller att jag har varit så tom i kropp och själ som när jag gick där ifrån.
Tänk att en människa som man aldrig har träffat kan betyda så mycket. Tänk att man kan prata med en person och räkna den personen som nära vän bara för att man har något så starkt gemensamt. Tänk att man kan prata verkligen privata upplevelser och känslor om sin skada direkt med någon som man aldrig har träffat innan. Visst är människan konstig ibland?
Alla runt omkring mig är otroligt värdefulla på olika sätt och betyder mycket för mig! Ni som läser min blogg kanske bara ser mig som en blogg i mängden och att jag inte uppskattar när ni skriver en kommentar eller går in och läser, där tror ni oerhört fel. Bara genom att ni läser ger ni mig ett kvitto på att det som har hänt mig kanske betyder något för er och kan öka er förståelse för er själva, anhörig eller okänd människa som har hamnat i en jobbig situation. Därför menar jag det verkligen när jag säger TACK FÖR ATT NI FINNS!
Semester i Linköping!
Igår bar det av till Linköping med bil, nackkragen var på plats hela resan ändå fick det bli några Alvedon för att lindra smällen av allt sittande! Känns helt underbart att få komma iväg lite och bara få fly verkligheten en liten stund.
Första stoppet när vi kom fram till Linköping var värt hela resan, vi stannade nämligen i Gamla Linköping och där kan ni knappt ana vad som finns där!!! Till min stora glädje fanns cloetta chockladfabrik, en del av det i allafall (den stora ligger i Ljungsbro). Blev direkt som ett litet barn igen som hoppade jämn fota när hon såg hur mycket det fanns att välja på och billigt var det också. En halv timme senare spatserade jag stolt ut ur affären med en stor cloetta påse, fylld med en låda sockerbitar, dumleklubbor, skumbananer till morfar och mormor och lakrits. Ni kan ju gissa vad jag gjorde på kvällen innan jag skulle gå och lägga mig! Kvällen igår avslutade vi med att åka ut till Bergs slussar och åt kvällsmat och tittade på alla båtar som slussade upp via Göta Kanal.
Idag var vi uppe med tuppen, då vi bor på ett väldigt lyhört vandrahem! Efter frukost begav vi oss in till Vreta kloster och tittade på hur nunnorna hade bott en gång i tiden! Efter det stod shopping på schemat, så vi körde in till centrum för att möta upp min syster! Redan igår upptäckte jag dock att Linköping inte var något för personer med balansproblem, tror inte att det finns en enda gata utan stenbeläggning. Väldigt fint, men orsakar ibland lite svårigheter med fötter som viker sig. Att gå på stan tycker jag är riktigt kul, men sedan jag blev skadad blir jag oftare mycket tröttare fortare. Att prova kläder tar också mycket på krafterna och det enda som hamnar i påsen ut från affären är sådana kläder som är lätta att få på. Målet är att bli så självständig som möjligt igen och slippa vara beroende. Har upptäckt att jeans leggings är mycket lättare att ta på sig än vanliga jeans, du sliper både knäppningen och att de är så stela. Ett litet tips för ni som har svårt att hitta lätta kläder! Dagen inne i centrum avslutade vi med att äta en jätte god middag!
I morgon bär det av mot Örebro och då ska jag äntligen få träffa P! Kan fortfarande inte tro det! Bilder från semestern kommer i dagarna!
Idag bär det av!
För att träffa andra skadade gick jag med i föreningen RTP (riksförbundet för trafik och polioskadade). På deras hemsida fanns ett diskussions forum för medlemmar, jag tog chansen att skriva om min situation för att få lite hjälp på vägen och bara prata av mig. Jag fann mycket mer än det, efter att ha berättat om min situation fick jag kontakt med två personer som idag står mig nära. Sedan dess har det blivit massa mail och telefon samtal och trots det att man aldrig har träffats känns det som man är väldigt nära varandra! Man kämpar för samma sak om att få tillbaka ett meningsfullt liv.
En av dom är en ung wiplashskadad tjej som bor i Örebro och drömmen har länge varit att vi skulle träffas! Det har tyvärr inte blivit som vi ville i våras på grund av min rehabilitering och svårigheter att ta oss till varandra bägge två. Båda har svårt att åka långt med våra nackar och att åka tåg eller buss är oftast väldigt tröttsamt med många byten.
Nu har mamma och pappa gjort drömmen möjligt och på söndag ska vi åka till Örebro och jag ska träffa P. Jag kan nästan inte tro det är sant och kommer nog inte göra det förrän jag står där framför henne. Innan söndag ska vi vara två nätter i Linköping för min syster har en vän som bor där. Ska bli så otroligt skönt att bara komma iväg och på något sätt fly verkligheten för några dagar, bara ha semester!
Min katt ska på semester!
Hon är världens bästa på att lyssna, att läsa av när man har en dålig dag och då komma och gosa i famnen eller bara ligga vid ens huvud. Man kan prata med henne om allt, utan att hon klagar över att man är sur eller arg, man kan vara ledsen inför henne när man vill vara själv fast innerst inne då man egentligen inte vill det.
Många som känner mig tycker nog att jag skämmer bort henne ibland, men det är för jag verkligen tycker om henne. Ibland får jag dåligt samvete då hon sitter och tittar på mig och vill leka och jag känner att jag har en hemsk dag smärtmässigt och knappt kan ta mig upp från golvet eller springa runt och leka kurragömma som är hennes favoritlek.
I morgon ska vi i familjen åka bort några dagar på semester, så därför ska Nelly få spendera några dagar i Sölvesborg. Kommer kännas lite tomt när hon åker kväll.. Tänk att ett djur kan betyda så mycket! Berättar mer om vår spännande semester i morgon innan vi åker!
Har ni något djur som betyder mycket för er?
1 - års kalas!
Visst är hon underbar?
En natt på stan!
Igår var det dags att ta steget att gå ut och dansa och bara ha riktigt kul i tre timmar. Så vid halv elva började jag min resa mot öltältens värld. Underbara vänner till mig mötte upp och vi drog oss sakta men säkert mot schlagertältet. Vi började kvällen med cider och en zingo, ja ni läste rätt. Jag drack läsk, men någon måste ju vara den mogna i ett sällskap av tio.
Med trevande steg plöjde vi oss fram till dansgolvet och med en fungerande sida skakade jag loss! Träffande en annan vän som också har haft det tufft ett tag, vi blev så glada när vi såg varandra. Hon tittade mig djupt in i ögonen och sa sen ikväll glömmer vi hur allt verkligen är och har bara riktigt kul.
Efter det träffade jag vänner och bekanta som jag inte har träffat på jätte länge resten av kvällen, vilket gjorde kvällen fantastisk! Tack alla för en mycket trevlig kväll!
Kvart i två stupade Therese ner i sängen och orkade knappt ta av sig alla kläderna som luktade nerdränkt öl, efter en kollision med ett ölglas. Så här dagen efter kommer Alvedon burken stå nära som kompliment till mina vanliga mediciner, eftersom nacken värker som aldrig förr, huvudet känns som det ska sprängas och tröttheten är olidlig. På dagens schema står film, godis och soffan!
Klagar inte, för det var helt klart värt det för att få uppleva en sån här härlig kväll med nära vänner! Har ni besökt någon festival i sommar?
En underbar start på en festival!
Efter en stunds vila efter trippen till Karlskrona i morse var det dags för att inviga årets festival. En underbar vän och jag hade bestämt oss för att gå och strosa lite bland marknadsstånden, äta lite festivalmat och titta på karnevalståget. Vi hann knappt börja från vi hade våra första köp i kassen! Problemet uppstod ganska snabbt att jag helt plötsligt inte hade någon hand över efter att den hade gått åt till att hålla kassen. Plikttrogen erbjöd sig genast min underbara vän att bära även min kasse, tycker nästa synd om dom som går på stan med mig för de förvandlas oftast till en packåsna!
Vi fortsatte vår färd på huvudgatan bland vimmlet och en annan som tittar på sina fötter för att inte trilla blev tillslut helt yr av alla fötter framför ögonen att man knappt visste vilka som var ens egna efter ett tag!
Mitt i kaoset skricker jag bara på min vän som är bakom mig, du måste trycka bak min axel den har hamnat konstigt! Förklaringen till detta är att min arm bara hänger längs sidan när jag promenar, vilket gör att axeln hamnar i fel läge efter en stunds promenad. Jag såg skräcken i min väns ögon när hon hörde tonläget i min röst, efter en liten stunds övertalning började hon trycka tillbaka axeln i rätt läge igen. Det hände inte bara en gång utan operation axel fick upprepas regelbundet under kvällens lopp.
Avslutningen på kvällen blev väldigt lyckad, med grillspett, gemensamma vänner som gjorde oss sällskap och ett karneval tåg. Ett tåg som alla andra år innehöll pauser mellan numrena men med bra underhållning! Nu ska jag snart krypa ner i min lilla säng efter att ha varit uppe från kvart över sex i morse och klarat av en dag fylld med utmaningar!
Sov gott mina vänner!
En festival inte riktigt som alla andra...
Nu är snart Östersjöfestivalen här i Karlshamn i full gång. Vi inledde festen med att gå på det årlig travet, som man kan säga gick kvitt ut med vinst och vad man hade satsat. Den stora grejen med travet är inte att vinna några stora pengar, utan att träffa familjen, släkten och andra bekanta. Har blivit en stor folkfest här nere i lilla blekinge! Visst, jag ska väl ärligt säga att det hade ju inte varit helt fel att få in lite mer än 25 kronor när man vinner, men men man får vara nöjd med det lilla!
Har alltid haft så stora förväntningar inför alla festivaler och hur mycket man ska hinna med och vilka man ska träffa. Förra året jobbade jag två av de fyra dagarna som festivalen pågår, men så fort man slutade var man igång igen. Jag kunde vara ute till tre på natten och sen gå upp halv sex på morgonen för att börja jobba! Man klarade allt utan att ens behöva fundera på att man inte skulle orka eller vad konsekvenserna skulle bli!
Det här året ser lite annorlunda ut, för min kropp orkar inte hänga i som jag hade önskat. Kommer på mig själv att jag låter som en pigg nittio åringen när jag läser raden som jag nyss skrivit. Det var en kort tid att åldras på, det behöver bara ta ett år! Ändå har jag bara konstaterat fakta hur min verklighet har förändrats sedan förra sommaren.
Tycker trots detta att det ska bli jätte kul med festival och jag kommer göra det bästa av det! En skillnad bara är att jag inte kommer planera något i förväg utan ta dagen som den kommer för att inte bli besviken om min kropp inte orkar det min vilja bestämmer en dag!
Nej, dessa dagarna ska jag bara leva livet och bara njuta av att ha riktigt roligt! Tycker inte ni det låter som en utmärkt ide?
Försvinna in i filmens värld!
Idag vräker regnet ner och när man hör dropparna slå mot taket vill man bara krypa ner under täcket. Det är en sån dag då man bara vill fly från verkligheten in i en annan värld. Genom filmen kan man ta paus från sitt eget liv en stund och hämta lite extra energi till ens egen verklighet. Detta är en stor del i till att orka kämpa, att orka befinna sig i dig själv hela tiden. Ibland önskar jag att man hade en gardrob med olika Therese kroppar som var friska, så att man kan byta kropp precis som du byter kläder. Du skulle ha kvar samma själ och hjärna, vilket innebär att du är samma person fast i en annan kropp.
Att titta på film är för mig att drömma mig bort i en fantasi värld. När jag väljer film vill jag oftast ha ett lyckligt slut, tror att det beror på att man gärna vill att ens liv kommer att bli så i slutändan.. I en film kan man se hela förloppet, du behöver inte fundera på hur det ska sluta oftast. Att titta på skräck är även det en favorit, men då ska det inte vara förlikt verkligheten. Man får ju ökad serotonin halt i kroppen när du blir glad eller är lycklig, vilket du blir när tittar på en bra film. Den ökade halten gör att kroppen får ett ökat försvar mot att gå runt att vara ledsen hela tiden, vilket gör det lättare att orka med sin situation. En annan bonus är att när du tittar på film är du så inne i filmen att det inte hinner ploppa upp några funderingar och tankar i huvudet! Ha en mysig film dag!
Vad gillar ni för typ av film? Blir jätte glad av en liten kommentar!
Vänner för livet!
Vänskap - vad menas med det?
Man kan ha många vänner, men det kan vara olika typer av vänskap till de olika vännerna beroende hur nära personen man står. Det finns vänner som man bara hälsar på och har en ytlig konversation med och det finns de som man verkligen kan prata om allt mellan himmel och jord. När det händer en person något så ser man vilka vänner som drar sig undan när det blir jobbigt och vilka som verkligen ställer upp även om förutsättningarna har förändrats. En bra vän lyssnar när man gråter, skrattar med en när man är glad, skickar ett sms när man behöver muntras upp och prioriterar tid då man verkligen behöver det.
Vissa förväntar man sig mer av än andra eftersom man tror att man känner varandra utan och innan. En del blir man positivt överraskad av och går från någon man bara kände till någon som verkligen betyder mycket för en. Det är även vissa som man har blivit ledsen och besviken över att de inte har ställt upp, vilket man förväntade sig eftersom de stod så nära. Sammanfattningsvis vet man nu vilka man vill lägga energi på och som man verkligen tycker om oerhört mycket.
Att vara skadad har också inneburit att man har känt sig ensam många gånger för att man inte har känt att det är någon som verkligen har förstått hur det är att alltid ha ont. På rehab hade jag turen att träffa två underbara tjejer i min ålder, som jag direkt kände en gemenskap med. Trots att vi har olika skador eller sjukdomar har vi mycket gemensamt och förstår varandra på ett annat sätt. Genom föreningen RTP har jag även träffat två personer som betyder mycket för mig, vi kan förstå varandra. P och jag kan prata om allt från bikinis till smärta, vilket är en helt underbar känsla!
En annan otroligt viktig vän är min syster som man kan prata om allt med och som sliter med mig i min vardag! Jag kan inte med ord beskriva hur mycket hon betyder för mig! Vi kan bråka om varandras kläder, men när det väl gäller finns det ingen tvekan om att hon finns där!
Jag skulle aldrig vilja vara utan den erfarenheter jag har fått genom olyckan, eftersom nu vet jag vilka som verkligen har en plats i mitt hjärta. Utan allt detta hade jag aldrig träffat andra skadade som har gått från främlingar till nära vänner. Jag vet att jag ibland är dålig på att höra av mig eller träffas, men det beror inte på att jag inte vill utan att jag inte orkar varken psykiskt eller fysiskt den dagen. Det betyder inte att jag inte vill träffas eller ringa, men just nu är det så här och det kan jag inte göra något åt hur gärna jag än vill. Hoppas att ni förstår detta och orkar att hänga fast vid mig ändå. Tack för att ni finns!
